Du kommer avslappnad till ett möte, klädd i skjorta och...

Du kommer avslappnad till ett möte, klädd i skjorta och jeans. Du hälsar glatt på din motpart, tar kommandot, går igenom mötesagendan och sätter fart med dagens första punkt.

Samtalet flyter bra, och på gott säljmanér använder du då och då motpartens förnamn. Eftersom du vill bidra med mervärde, passar du också på att ge henne några bra tips på hur hon borde göra för att lösa en aktuell utmaning.

Vid ett par tillfällen skärps tonen – din motpart är missnöjd med villkoren du presenterar. Du slätar över, förklarar vänligt din ståndpunkt och ger till slut med dig på en rad punkter för att få till ett beslut.

Efter en gemensam lunch fiskar du upp din plånbok och betalar din del. Din motpart frågar om hon kan ordna med en taxi eller annan transport. Du tackar men säger att du självklart löser detta själv.

Mötet är avslutat och – gissar du – affären i hamn. Du lämnar lunchstället nöjd och glad över din insats.

Det är bara ett litet problem: mötet du just hade ägde rum utanför Sveriges gränser. Och risken är obehagligt stor att du tabbade dig flera gånger – utan att du ens var medveten om det!

Att expandera till nya marknader är ett viktigt tillväxtsteg för många företag. Men en lyckad utlandsetablering kräver att vi ser på det svenska med andra ögon – även om svenskheten för oss kan vara både självklar och best practice.

Här några punkter för att undvika att trampa fel:

Platta strukturer är inte lag. Tvärtom är chefen chef i de allra flesta länder och det gäller att anpassa sig därefter. Att adressera rätt person vid rätt tillfälle. Att visa respekt, oavsett om det handlar om rätt titulering eller korrekt klädsel. Jag har sett svenska ben prydas av såväl blommiga sommarshorts som slitna jeans. Tyvärr klassas varken det ena eller det andra som business appropriate i en mängd länder.

Det finns olika typer av effektivitet. Pang på rödbetan funkar perfekt i Sverige: man går rakt på temat för dagen utan krusiduller. Relationsbyggandet handlar istället om att lägga tid på att lära känna folk – och att låta dem lära känna dig. Förtroendet som uppstår i relationen gör att beslut fattas snabbt när det väl gäller.

Ödmjukhet vs Nationalchauvinism: 1-0. I Sverige har vi kommit långt inom många områden. Ofta tror vi att vi kommit längst i världen – och det kanske vi också har i vissa fall. Men: det innebär inte att varje svensk lösning är en lösning för hela världen. Jag har upplevt flera fall av nationell pösighet, där en svensk gubbe eller gumma talat om för sin värd i utlandet hur det “egentligen ska funka”. Det där flyger inte! Ingen gillar att bli klappad på huvudet och ingen bör bli det heller.

Vassa armbågar när det behövs. Utspel, missnöje, eller – ve och fasa – något som liknar en konflikt, kan alltihop vara del av en förhandling. Varken konsensusprincipen eller överdriven försiktighet gäller särskilt långt utanför Sveriges gränser. Istället måste man tala om vad man vill ha – och vara beredd på att argumentera för att få det.

Visa och ta emot uppskattning. Glöm inte en symbolisk present till det första mötet. Ta självklart den gemensamma lunchnotan. Och om utlandsgäster kommer till dig, ställ upp! Skjutsa till flyget, boka en bra restaurang… Med andra ord: visa vem du är och vad du står för även utanför affärssammanhanget. Lika viktigt är att du tackar ja när hjälpen erbjuds: en god man eller kvinna reder inte sig själv i länder där nätverket är A och O.

Post-meeting satisfaction. Vid business i utlandet, tänk relation istället för transaktion. Hör av dig spontant mellan affärer och prata lite strunt, bjud på en kaffe om du råkar vara i landet. Att underhålla dina relationer är en investering. Visa att du värdesätter kontakten och att du tar dig tiden att utveckla den.

Själv har jag bott med maken i Montenegro ett antal år – och där har något märkligt hänt. Jag som levt många år utomlands och ansett mig vara Extremt Internationell, har insett hur supersvensk jag faktiskt fortfarande är. Inte alltid så lätt när det ju är jag som måste anpassa mig till miljön och inte tvärtom! 🙂

Självklart menar jag inte att man ska ändra den man är eller det man står för. Men my way or the highway funkar lika dåligt i affärssammanhang som i alla andra. Med lite öppenhet och flexibilitet når man bra mycket längre.

Är du och ditt företag på väg att ta klivet utomlands? Har du redan gjort det? Dela gärna med dig av dina tankar och erfarenheter i kommentarsfältet nedanför.

Rapportera

• Anledning *
  Copyright relaterat Spam Kränkande eller opassande innehåll
• Namn: *
  
• Email: *
  

• Beskrivning: *
  

Skicka