Rikedom är att inte ha semester!

6 augusti, 2012

Jag sitter här och tänker på Thomas Ledins gamla slagdänga...

Jag sitter här och tänker på Thomas Ledins gamla slagdänga “Sommaren är kort”. Enligt Thomas kan det mesta regna bort. Tydligen kommer även hösten snart. Lösningen verkar ligga i, att under några intensiva sommarveckor, ha supersemester och ta för sig av solen som skiner idag.

Det som slår mig är att ingen i Balansekonomis ledningsgrupp haft någon ordentlig semester. Jan har varit två vändor på kurs i London för att bli en ännu bättre handledare och talare. Pia har varit utomlands och besökt ett investeringsobjekt. Jag själv har gjort ett par TV-program och skrivit en hel del artiklar. Självklart har vi alla växlat ned till en betydlig lägre växel, men ingen av oss har stängt av mobilen eller varit oanträffbara. Ingen av oss har slutat läsa och svara på mejl. Ingen har sagt “Det där får vi ta tag i efter semestern!”.

Kanske är jag på helt fel spår här. Kanske är det inte ett tecken på rikedom utan snarare ett bevis på att vi håller på att jobba ihjäl oss… men jag tror inte det.

För två somrar sedan firade vi mina föräldrars sextioårsdag genom att hela familjen, inklusive alla syskon, åkte ned tillsammans med dem till Turkiet. Där träffade jag 56-årige Arne som med imponerande solbränna på ölmagen, han flöt runt i poolen och delade med sig av sin devis “Livet är 48 veckors helvete för fyra veckor himmelrike i solen”. Några svenskar i baren skrattade medhållande, men jag blev så ledsen att jag mådde illa och tvingades gå därifrån för att inte förstöra Arnes näst sista dag i solen.
Jag fattar verkligen att alla människor inte älskar sitt jobb. Jag brukar ju till och med ifrågasätta folk som påstår sig göra det, men vill vi verkligen beskriva vårt liv som 90% lidande för 10% njutning?

Man skall vara försiktig med vad man säger, särskiljt till sig själv. Det har som ni vet en tendens att bli sant. Det här med att jobb är det jobbiga och ledighet är njutningen är en “sanning” som vi har uppfunnit först ganska nyligen.

Innan industrialismen pratade man lite om vare sig jobb eller ledighet. Man gjorde helt enkelt det man gjorde och försökte finna glädje i det som fick ens liv att fungera. Om man klarade det då, med all det elände som fanns då, varför kan vi inte göra samma sak nu?

En vanlig invändning mot att på allvar bygga sig ett rikare liv är “Det där är inte så lätt som det låter. Det kräver hårt arbete!” Min erfarenhet är att det verkligen inte är lätt, om man med “lätt” menar att det går att göra utan att lära sig något nytt.

Det kräver absolut ett hårt arbete. Det kräver minst lika mycket tankekraft som ett svårt SUDOKO. Det kräver minst lika mycket muskelkraft som lång simtur i viken. Det kräver definitivt mer uthållighet än att köa till sommarens bästa rea. Men vem har bestämt att det skall vara jobbigt?

Människor säger ibland “Jag vill bli så rik att jag inte längre behöver bry mig om pengar”. Det påståendet blir bara vettigt om man bestämt sig över att det är jobbigt att bry sig om sina pengar. På samma sätt blir bara semester vettigt för den som har två liv ett påtvingat arbetsliv och en egenvald ledighet. Om du kan få hela ditt liv till något du valt försvinner behovet av semester… eller om man så vill behovet av arbete.

Tänk om sommaren inte är kort, utan att den är precis så lång som du vill att den skall vara. Hur vore det om din återkomst till jobbet inte var slutet på semestern utan istället starten på en ny sorts äventyrligare, aktivare semester?

Jag tycker att du skall sätta av en stund och fundera på vad du kan göra i ditt liv idag för att se till att hösten och vintern är något du ser fram emot. Jag hoppas till och med att du kan skapa dig ett liv med 52 veckors semester!

Charlie
Rikedomscoach, Balansekonomi