En förvirrad själs förvirrade tankar

17 oktober, 2012

Vi vet för mycket. Vi vet så mycket att vi...

Vi vet för mycket. Vi vet så mycket att vi inte ens vet hur man gör när man inte vet. Vi vet så mycket att så fort något dyker upp i livet som inte stämmer med det vi redan vet, så lägger vi massor med energi på att antingen sudda ut det från vårt medvetande eller ganska okritiskt börja veta det som nyss var konstigt. Vi är enligt min ödmjuka mening helt enkelt väldigt dåliga på att vara förvirrade och alldeles för fascinerade av att lista ut vad som är sant.

Blickar vi bakåt i historien så har vi under lång tid levt med en enda härskande sanning (som medeltidens religion t ex). Sanningen må skiftat med tiden från att jorden var platt till att den var rund, men det har funnits en överenskommelse om hur allt är som genom tiderna varit så hårt cementerad att vi tror att den existerar på riktigt.

Det är den skapade bilden av verkligheten som vi till vardags kallar “sanningen”. Att hålla koll på sanningen har säkert sina poänger men det har som jag ser det också har helt klart sina baksidor. Risken är nämligen uppenbar att vi slutar göra det som är bra och fokuserar på att göra det som är rätt. Sedan spelar det ingen roll hur många signaler vi får om att saker inte står rätt till. Vi ifrågasätter ändå inte på allvar vad vi sysslar med.

Om det varit knepigt med sanningen historiskt så är det än värre nu. 2011 blir vi fullkomligt bombarderade med “sanningar” från “experter” alla upphaussade av media . Ena dagen påstås vi vara på väg in i en låg konjunktur, den andra dagen påstås vi vara på väg in i en högkonjunktur. På måndag får vi veta att det värsta av krisen för Sveriges del är över medans tisdagens nyhet är att den stora smällen inte ens börjat. Sverige delas ständigt mellan två läger med var sin sanning; Svart eller vitt, högre eller vänster, kolhydrater eller proteiner…

Som jag ser det lever vi i en tid när verkligheten är på gränsen till omöjlig att överblicka och sanningen blivit både färskvara och en fråga om vi och dem. Då kanske det är läge att inte lägga allt vårt fokus på vad som är sant utan istället fokusera lite mer på frågor av typen:

  • “Vad känns rätt för mig?”
  • “Vad vill jag tro?”
  • “Vad känner jag inför det som pågår?”
  •  “Hur kan jag agera idag för att berika mitt och andras liv om vi leker med tanken att det är sant?”
  • “Vad blir jag sugen på att göra, testa, undersöka?”

Hur många timmar har inte lagts i sökandet efter livets mening? Hur många går inte igenom år av livskriser för att hitta någon som kan ge svaret på frågor som “Vem är jag?”, “Varför finns jag?” och “Vad är mitt liv till för?”.

Missförstå mig inte, alla dessa frågor är riktigt, riktigt bra frågor… men jag vägrar tro att det är bra att tro att det finns en sanning att hitta som besvarar dem och ännu värre om man tro att nån annan ska ha de svaren. Som jag ser det är det unnandet av själva lyxen att vara förvirrad över svaret på dessa frågor som gör livet till ett äventyr.

Jag vet inte sanningen om detta eller någonting annat egentligen. Den som läser mina krönikor i syfte att få veta sanningen om nått kommer bli gruvligt besviken. Om jag skall vara helt ärlig så är jag egentligen inte så intresserad av sanningen. För det lilla jag har lärt mig om sanningen är att den aldrig är enkel, alltid föränderlig och lämnar mig alltid med nya frågor.

Jag kommer att tänka på den amerikanska, komiska filmen “Dogma” där man får träffa en av Jesus lärejungar som säger något i stil med “Jesus sa att människorna fick allt om bakfoten när de tog en bra idé och gjorde den till en tro. Det är bättre att ha idéer än att ha en tro. Man kan ändra sig om en idé, att byta tro är knepigare. Folk dör för tro, folk dödar för tro…”

Min poäng är att inte att det inte är OK att tro på gud. Min poäng är att vi går och omkring och “vet” en massa saker varje dag, saker som hindrar det som verkligen skulle göra vårt liv rikare från att ens komma in i vårt medvetande. Som jag ser det är en nyckel till rikedom att våga vara mer förvirrad oftare och våga testa nya idéer även om de inte stämmer klockrent med det men redan visste var sant.

Men det är bara en idé… det är definitivt inte sant…
Charlie Söderberg
Rikedomscoach, Balansekonomi