När startar folk eget och varför

Sen förra året, ungefär den här tidpunkten har folk frågat mig: går det verkligen så bra för dig på jobbet? Förra året vid den här tiden jobbade jag med svenska nyetableringar i USA och nu jobbar jag alltså med nyttforetag.com.
Och i ärlighetens namn så gick det rätt bra förra året när finanskrisen var som värst och även nu när det börjar gå lite bättre. Det kan vara så att jag har följt en del av entreprenörernas råden och omger mig själv med positiva människor som ser möjligheter i det mesta, men det kan också vara så att finanskrisen ger alla en kick för att göra något eget. Kan man inte få jobb på det där stora, häftiga företaget som precis ska till att dra ned 50% på sin personal så får man se till att själv starta det stora företaget och bli VD för något som man brinner för.

Jag har diskuterat med vänner om hur man kan vara engagerad i ett företag som man inte brinner för. Alla gånger har vi kommit fram till att det kan man inte. Det var ungefär det som kom fram ur den föreläsningen jag var på förra veckan med Stefan Engeseth, som även finns med i Gustafs bok Mind Your Own Business. Han berättade en sak som var hysteriskt rolig men så peppande. En av hans vänner som jobbar i modeindustrin hade frågat honom om han trodde att helikopter jackor skulle bli populära igen efter rånet som hände i Stockholm. Det var ju trots allt ett väldigt genialt genomfört rån som lika många beundrar som föraktar. Missförstå mig rätt, men visst blir man lite fascinerad av folk som ser möjligheter även i de sämsta situationer?

Skriv gärna och berätta om när och varför du startade eget. Vi behöver all inspiration vi kan få!!!

Va roligt Per!! Jag tycker du gör helt rätt! Man lever bara en gång och då bör man satsa på sina drömmar och det man brinner för.

Ska bli spännande att följa dig på bloggen. Kul också att du blivit inspirerad av Mind Your Own Business.

Hej, jag är i begrepp att starta ett researrangörsbolag som säljer resor till och i Nepal. Jag brinner för landet och får otroligt mycket tillbaka från folket där. Själv har jag ett jobb på ett sjukhus i Sverige, men jag har svårt att se mig själv finnas kvar där tills pensionen. Jag är 41år och vill våga mig ut i osäkerheten likväl som i drömmen att göra något mer för Nepal. Det är svårt med entreprenörsskap men minst lika roligt!

För den som vill följa våra försök: www.storanepalresan.blogspot.com